emma

Det är spännande att få ta del av den politiska kulturen här ändå, även om det är störande att det knappt går att ta sig någonstans. Sockret har stigit i höjden men i dag så var det sänkt pris some how, så jag slog slag i saken och gick till parken och ställde mig i kö. Det tog två timmar innan lastbilen med sockret kom och en dryg halvtimme till innan jag fick möjlighet att köpa min (vår) tio-kilos-påse för 75 bolivianos. Satt å pratade med några kvinnor och bara insåg att jag befann mig mitt i smeten, bland folket som drabbats av prishöjningar och som valt att protestera för att de inte kan göra annat. En kvinna jag pratade med såg vägblockaderna som fullt normalt. Ingenting konstigt alls. Så gör man här, liksom.

Något som kan fascinera mig ännu mer är att samhället stannar upp när det regnar. Nu under regnperioden är det nog inte mycket som funkar. Det räcker med att man vaknar och hör hur det smattrar på taket och det är inte ens säkert att det blir någon praktik den dagen. Tänk så många ggr man önskat att det vore så i Sverige. Bara dra täcket över huvudet och somna om när vädret är trist och grått. Nu, börjar jag bli uttråkad nästintill.

Jag har haft lite kontakt med Rick i dag. Han är lite mycket amerikan asså. Det finns för mycket jantelag i mig för att jag ska kunna ta åt mig allt han vill säga. Han höjer upp sitt sätt att arbeta lite grann. Som att han vet exakt vad Gud vill och gör man inte som Rick säger så kommer man att misslyckas. Hans ord tilltalar mig inte riktigt. De når inte riktigt ända fram. Men jag kämpar på. Vi ska kunna hitta en kompromiss nånstans. ;)