emma

"Ett av våra problem [i västvärlden] är att vi har blivit tränade att se på varandra som sexobjekt i stället för som individer ... När detta blir en mani, upphör man att i djupaste mening att vara människa. Man blir som ett djur som leker med sina leksaker eller tillåter sig att vara en leksak som andra djur leker med."

Håller med författaren Gary Chapman om detta.

Det intressanta är hur lång tid det tog för mig att inse det. Hur lång processen var (visserligen är jag lite seg but still) från ett perspektiv till ett annat. Dock kanske det jag var med om var lite väl extremt men i alla fall.

Jag hade en pojkvän en gång som tutade i mig att ingen kille enbart ville vara kompis med en tjej. Det gick bara inte. Killar hade något annat på näthinnan än det där med vänskap. Efter något år så var jag inkörd på det, killkompisarna droppade av en efter en och när jag såg mig i spegeln så såg jag - ett objekt.

När det väl tog slut sedan så fanns bilden fortfarande kvar. I killars ögon var jag fortfarande ett objekt. Och jag köpte det. Ganska länge. Tills jag började få nära killkompisar igen och blev så lättad och glad när jag insåg att det inte fanns något annat där än vänskap. Vi var helt plötsligt bara individer som gillade att hänga. Utan baktankar.

Befrielse. Fler borde tänka och känna så.