tack

"Asså Emma. Tro inte att du vet nånting, du har levt i en liten bubbla i hela ditt liv, du vet ingenting om det här."

Aoutch. Tack för den.

Denna kommentar fick jag för några år sedan i en diskussion med en kille jag träffade. Han menade att han hade växt upp den hårda vägen och ansåg sig kunna uttala sig och ha rätt i vissa ämnen där jag som "oskyldig flicka" inte hade ett piss att säga till om.

Då önskade jag att jag inte hade vuxit upp i en liten bubbla utan vetskap om vad tragiska och traumatiska händelser kunde göra med en människa (mest för att kunna säga "det kan jag visst. jag är inte mindre värd att ha en åsikt än du har").

Efter det har det hänt saker, som jag personligen har varit med om och som personer som jag brytt mig väldigt mycket om har varit med om, som gett konsekvenser att jag aldrig mer kan gå tillbaka till min lilla bubbla. Den är spräckt och den går inte att laga (om jag inte drabbas av minnesförlust).

Men nu i efterhand, är jag så sjukt glad att jag växte upp i den trygga bubbla som den killen i princip nedvärderade. Jag är så sjukt glad att jag inte varit delaktig i den del av kommunen som präglas av drogmissbruk, överdoser, lögner och falska vänskaper. Jag är tacksam för att jag inte behöver vara en del av det skvaller som ständigt ständigt pågås i de kretsarna och där den som vet mest om allt och alla först innan den dör vinner.

Jag är tacksam för att jag fick en trygg barndom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0