emma

I vissa kretsar verkar det vara en dålig sak att ifrågasätta. Det är fel att inte tycka "som man ska" eller att "inte förstå det som är så självklart". Jag kommer nog aldrig förstå det. Kanske platsar jag inte i de kretsarna då, men då får jag väl byta krets. Hur ska man förstå allt när det man får höra eller läsa om beskrivs på ett sätt som jag inte kan relatera till, som jag inte kan koppla logiken i eller där en känsla i mig säger att det där verkar inte riktigt stämma. Eller hur går det ihop med den där andra grejen.

Som exempel så håller vi på med ett grupparbete nu och ska undersöka hur vår praktikförsamling är uppbyggd och fungerar. Så när jag ställde några "varför"-frågor till pastorn så sa han till slut efter ett svar till min praktikkamrat "nu kommer Emma säkert att fråga efter anledningen till varför vi gjorde detta", lite skämtsamt som att "den här tjejen nöjer sig inte med ett enkelt svar".

Visst ska man kanske inte dissekera alla frågor tills man inte längre vet vad det var man ville ha svar på, och att jag kanske ibland bör nöja mig med "det är bara så"-svar. Men ibland är det som att det är fel att ifrågasätta Guds ord, det är fel att fråga när man inte förstår, man ska bara tro. Tro så löser sig allt. Punkt.

Nä. Kan inte. Går inte. Bygg inte hus på en sandig strand. Bygg inte hus på grus. Kanske verkar det okej men en dag du ångrar dig, du måste bygga huset en gång till..

Jag vill bygga mitt hus på ett berg. På en stadig grund som inte rubbar sig. För när stormen kommer och piskar på, vill jag ha frid i huset ändå.