emma

Det drar i mig, rycker i mig, men jag biter ihop. That's non of my buisness, jag kan bara ha en åsikt, men ibland väljer människor i min bekantskapskrets att leva sina liv på ett sätt som jag inte riktigt förstår mig på. Det är inte alltid destruktivt, för det kan ju bli bra, men jag tror liksom inte på det. Man kan ju inte bestämma över människor men ibland kunde man önska att människor tänkte efter en gång till.

För varför denna brådska? Varför inte bara njuta av det som pågår just nu? Det handlar liksom inte om småsaker. Det handlar om ... ett livslångt val. Men. Jag kniper igen. Människor i min omgivning vet min åsikt och jag måste lära mig att alla människor inte tycker som jag. :p