reflektioner och konstateranden
Jag har nog haft en glorifierad bild av kristna människor. Jag hade en väldigt osund självbild ett tag när jag som liten fick uppfattningen att kristna var lite bättre än de där som levde utanför kyrkan, och eftersom jag växte upp i en kristen familj så.. a, you do the math. Men även när jag insåg att jag var på samma plan som alla andra så fortsatte min bild av gruppen kristna att ändå vara som en förebildsgrupp, nästan lite perfekta människor, eller som i alla fall strävade efter ett moraliskt liv.
Men jag inser ju, 23 år gammal, att så är ju inte fallet (inte i den svenska kulturen i alla fall). Att höra om ungdomar som drar till kristna festivaler för att bli av med oskulden, att sexorgier uppstår på stora kyrkläger eller att även kristna människor snackar skit får mig ju att inse att det finns knäppgökar även i den kategorin.
Dock tycker jag att man som kristen har ett ansvar men ribban sänks ändå lite. Jag inser att kristna inte är perfekta och att den prestation jag känt av så länge kanske inte är så viktig ändå. Återigen bekräftas det att relationen inte handlar om att aldrig göra fel utan att det handlar om Guds villkorslösa kärlek, att Han börjar där vi står och vill forma oss till att bli en bättre och bättre version av oss själva.
hej emma, bara måste kommentera på denna :) Har aldrig läst din blogg förut, men du verkar skriva intressanta inlägg.
Jag tycker det är hemskt hur kristna människor anpassar sig efter världen. Det du tog upp med "kristna " ungdomar som beter sig så fruktansvärt fick mig att nästan gråta. Det står så många gånger i bibeln att vi ska sträva efter helighet och renhet, annars kan vi inte se Gud. Vi kan inte känna Gud så länge vi inte har ett rent hjärta. Det är lätt att jämföra sig med andra människor men jag har förstått att den enda vi ska eftersträva att bli som är Jesus. Att vara kristen handlar om att omvända sig och leva ett liv i enlighet med Guds vilja. Att ge sitt liv till honom. Antingen eller! Det finns inget mittemellan. Dagens kristenhet talar ofta om Guds kärlek och nåd och att den översköljer alla våra fel. Men vi ska faktiskt kämpa emot synden varje dag och sträva efter renhet. Man talar sällan om Guds heliga vrede och hat mot synden. Vägen till himlen är smal. Jag tror att vi kristna måste påminna oss om detta varje dag. Det är så otroligt viktigt. Ville bara framföra min åsikt :) Blessings! kram din kusin Hanna
Hallå Hanna. Kul att höra från dig. :) Och att du tog dig tid att kommentera.
Jo, det talas väl ganska mycket om det goda med det kristna livet och man skalar gärna av det ansvar man har eftersom människor ogärna vill ta ansvar numera. Man ska få och få och that's it. Jag blev också chockad när jag fick höra dessa stories och att det verkade vara "allmänt känt" att det är så ungdomar/tonåringar resonerar i dag. Men samtidigt kan jag nog inte kalla dem kristna, eller i alla fall inte troende kristna, om jag får säga min åsikt. Som du skriver så handlar det om omvändelse och att leva ett liv enligt Guds vilja. Jag tror inte att dessa baktankar är hans syfte med att få ungdomar att åka på kristna festivaler. Syftet är nog snarare att komma närmre honom.
Jag har lärt mig otroligt mycket under det här året i Bolivia men kan fortfarande känna mig som ett spädbarn i kristen tro. Uppfattningar som jag har haft innan har jag förstått nu är helt fel tänk och jag har verkligen tagit åt mig hur viktigt det är att ta sitt ansvar och att det faktiskt finns en gräns mellan rätt och fel. Gud förlåter, men bara för det kan man inte strunta i konsekvenserna som uppstår när man gör fel.
Bendiciones :)
Kram
