tankar om tid

Kan inte nog påpeka hur viktigt jag tycker att tid är. Predikaren 3:1-8 är något jag mer och mer tror på. Saker och ting är inte svart eller vitt, på eller av, utan det handlar om en process. Utveckling. Som tar tid.

Pratade lite med en kompis ikväll om synen på relationer i Sverige. Han var upprörd över att det numera finns reklam som uppmuntrar människor att vara otrogna. Och han sa en mycket intressant sak:

"Visst om folk vill rusa in i förhållanden men då får de allt ta sitt ansvar. Inte gå och vara otrogna så fort känslorna har svalnat. Människor i Sverige vill ha saker nu! nu! nu! De är för otåliga och väljer att vara otrogna när förhållandet är knaggligt och struntar i att ta sitt ansvar. Gör slut då om du inte trivs längre."

Gillar analysen. Att snabbt rusa in i förhållandet för att samhället säger att du ska ha ett förhållande leder till otålighet när förhållandet sviktar vilket lättare leder till otrohet eftersom förhållandet inte började från rätt utångspunkt. Att inte vänta tills det känns rätt med en person utan bara ta första bästa gör människor mer benägna till otrohet eftersom det främst är närheten de söker, inte personen de blir tillsammans med.

Jag tänker så här: Det krävs tid för att mogna och att bygga en stadig grund. Därför tror jag på att saker och ting har sin tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0