vacation
Jag gillar fredagarna här. För då kan man vakna och snabbt inse att "I dag är jag ledig. Jag behöver inte göra ett dyft" Sen gör man en massa dyft i alla fall, men känslan. Gillar den.
Nu har vi dessutom lov. Dock har jag 50 sidor kvar att arbeta av med Rick Warren. Men det har gått förhållandevis bra, han visar sina ödmjuka sidor till och från och det uppskattas. Han visar att han är människa.
Det kan hända att det inte bli Peru vi lallar iväg till. Jag är sjuk, Nina är sjuk och Erik är typ sjuk. De andra ska till Chile så det kanske blir att vi joinar dem. Fast mest handlar det om att en 36-timmarsresa enkel väg skumpande i en buss (på dåliga vägar) inte känns jättelockande (när man har varit med om det en gång tidigare), hur gärna man än skulle vilja se lite Inka-historia. 12 timmar i buss (som det tar till Chile) känns liksom inte som en match längre. Man kan ju vara framme samma dag, det är väl inget att gnälla över? :p
Att päronen kommer bo fem timmar bort när jag kommer hem kommer knappt kännas som nånting. Speciellt inte efter att ha befunnit sig tusentals mil bort från dem.
Well. Jag hoppas vi kommer i väg nånstans. Om jag inte får se lite hav innan hemresan till Sverige (i maj) så klättrar jag snart på väggarna. Måste. se. lite. havsutsikt. snarast.
I veckan fick jag för övrigt veta en hemlis. Kanske kan berätta vad det är om nån månad. Men fett kul ska det bli! :)
Nu har vi dessutom lov. Dock har jag 50 sidor kvar att arbeta av med Rick Warren. Men det har gått förhållandevis bra, han visar sina ödmjuka sidor till och från och det uppskattas. Han visar att han är människa.
Det kan hända att det inte bli Peru vi lallar iväg till. Jag är sjuk, Nina är sjuk och Erik är typ sjuk. De andra ska till Chile så det kanske blir att vi joinar dem. Fast mest handlar det om att en 36-timmarsresa enkel väg skumpande i en buss (på dåliga vägar) inte känns jättelockande (när man har varit med om det en gång tidigare), hur gärna man än skulle vilja se lite Inka-historia. 12 timmar i buss (som det tar till Chile) känns liksom inte som en match längre. Man kan ju vara framme samma dag, det är väl inget att gnälla över? :p
Att päronen kommer bo fem timmar bort när jag kommer hem kommer knappt kännas som nånting. Speciellt inte efter att ha befunnit sig tusentals mil bort från dem.
Well. Jag hoppas vi kommer i väg nånstans. Om jag inte får se lite hav innan hemresan till Sverige (i maj) så klättrar jag snart på väggarna. Måste. se. lite. havsutsikt. snarast.
I veckan fick jag för övrigt veta en hemlis. Kanske kan berätta vad det är om nån månad. Men fett kul ska det bli! :)
Kommentarer
Trackback
