la realidad
Förra året vid den här tiden satt jag och kämpade med min B-uppsats i statsvetenskap. Jag hade valt att göra en jämförelse med hur medierna bevakade Ny Demokrati inför valet 1991 och hur de bevakade Sverigedemokraterna inför valet 2010. Var det någon skillnad i bemötandet av de två partierna? För att försöka besvara frågan kollade jag hur artiklarna var vinklade och hur mycket uppmärksamhet partierna hade fått.
För att hitta info kollade jag artiklar och annat, men jag tog också kontakt med journalisten Björn Häger som inriktat sig på främlingsfientligheten i Sverige. Av någon anledning fick jag för mig för en stund sedan att kolla in hans blogg för han höll på med något liknande projekt när jag skrev min B-uppsats, och jag ville bara se om han blivit klar och vad han kommit fram till. Men i stället fastnade jag vid inlägget där han hade länkat till sitt reportage i Kalla fakta.
Helt ärligt så var det "problemet" i Sverige något som jag helt kopplat bort. Som jag slutat tänka existerar. Men det finns kvar. Och det känns så trist. Så trist att det är rädslan som får ha övertaget i stället för motsatsen. Mentaliteten "jag, mig och mitt" ihopblandat med rädsla känns inte som någon bra kombination.
Bara ett trist konstaterande.
För att hitta info kollade jag artiklar och annat, men jag tog också kontakt med journalisten Björn Häger som inriktat sig på främlingsfientligheten i Sverige. Av någon anledning fick jag för mig för en stund sedan att kolla in hans blogg för han höll på med något liknande projekt när jag skrev min B-uppsats, och jag ville bara se om han blivit klar och vad han kommit fram till. Men i stället fastnade jag vid inlägget där han hade länkat till sitt reportage i Kalla fakta.
Helt ärligt så var det "problemet" i Sverige något som jag helt kopplat bort. Som jag slutat tänka existerar. Men det finns kvar. Och det känns så trist. Så trist att det är rädslan som får ha övertaget i stället för motsatsen. Mentaliteten "jag, mig och mitt" ihopblandat med rädsla känns inte som någon bra kombination.
Bara ett trist konstaterande.
Kommentarer
Trackback
