emma

Det har blivit mycket eftersnack om Bolivia de här dagarna. Inte så konstigt eftersom vi har avslutningsdagar i Göteborg (en stad jag inte skulle ha nåt emot att bo i för övrigt) och pratar om vad vi har lärt oss.

Men jag blir så påmind. Och jag önskar att jag kunde formulera känslan jag har inom mig för den känns så fjuttigt och otillräckligt att säga "det sitter i hjärtat". Det är mer än så, för det här året har verkligen förändrat min bild på så många områden och den attityden jag har mött där bland människor är ju så fantastisk och jag blir så rörd av att bara tänka tanken på dem. Jag blir så glad när jag tittar tillbaka. Jag är så nöjd, och även om det bara är små små steg jag tagit så är jag rätt säker på att det är åt rätt håll. 

Sen blir livet inte alltid som man tänkt sig, typ aldrig. Men jag får lita på att det löser sig. Det är svårt att tro när man behöver det som mest, men det där med tålamod kanske inte är så dumt ändå. :p

Trevlig kväll ikväll by the way och jag insåg att det faktiskt finns trevliga svenskar, alla är inte egoistiska muppar som bara ser till sitt eget. Vissa vill faktiskt och är äkta. Gillar det.