det där med integritet
Första gången jag såg en ultraljuds-bild på Facebook hajade jag till och undrade hur katten personen tänkte. Hur kan man exploatera ett litet foster så där? Och tänk om. personen i fråga skulle få. missfall? Kul att berätta det för hela ens fb-värld, och vad vill personen egentligen med att lägga upp en bild på ett ännu ofött barn? Det är något privat. Något otroligt känsligt. Anser jag.
Det finns ju en skvallerådra inom alla människor och man vill ju gärna se nya bilder på människors livssituationer och vi uppmuntras ju till och med till det. Inte minst av fb själv.
Men hur bra är det? Och hur bra mår man av det?
Funderade lite över detta förra veckan (visserligen angående något helt annat men), bara för att man får göra någonting, betyder det att det är okej då? Många frågor, men jag tror ändå att integritet är viktigt. Man blir väldigt skör i offentligt ljus när det handlar om känsliga områden där det finns en risk att det kan bli fel.
Jag håller med den tillfälliga kulturredaktören i Fokus som i senaste numret skriver: "Vad hände med devisen: Gärna personligt, men inte privat?"
Hon skriver visserligen om ett annat ämne men det handlar också om integritet och hur mycket som ska lämnas ut till offentligheten. Jag kan förstå att det kan kännas viktigt att berätta för hela världen om underverket som växer inuti en, men varför utsätta sig för ett sådant utlämnande och bjuda in till en sådan intimitet när risken finns att det fortfarande ofödda barnet kan förbli - ofött?
Det finns ju en skvallerådra inom alla människor och man vill ju gärna se nya bilder på människors livssituationer och vi uppmuntras ju till och med till det. Inte minst av fb själv.
Men hur bra är det? Och hur bra mår man av det?
Funderade lite över detta förra veckan (visserligen angående något helt annat men), bara för att man får göra någonting, betyder det att det är okej då? Många frågor, men jag tror ändå att integritet är viktigt. Man blir väldigt skör i offentligt ljus när det handlar om känsliga områden där det finns en risk att det kan bli fel.
Jag håller med den tillfälliga kulturredaktören i Fokus som i senaste numret skriver: "Vad hände med devisen: Gärna personligt, men inte privat?"
Hon skriver visserligen om ett annat ämne men det handlar också om integritet och hur mycket som ska lämnas ut till offentligheten. Jag kan förstå att det kan kännas viktigt att berätta för hela världen om underverket som växer inuti en, men varför utsätta sig för ett sådant utlämnande och bjuda in till en sådan intimitet när risken finns att det fortfarande ofödda barnet kan förbli - ofött?
Kommentarer
Trackback
