just do something

På arbetsförmedlingen kan man uppmuntras till eget företagande, till och med satsa på en internationell karriär inom det. Det får mig att minnas en numera bekant som berättade om en släkting som valde att flytta sin produktion från Kina till Taiwan eftersom kineserna börjat  kräva sin rätt till mer mänskliga arbetsvillkor. Allt för att tjäna sig en lite större hacka och samtidigt få företaget att gå runt.

I kväll diskuterade jag med en arbetskamrat om volontärarbetets betydelse och vad man får ut av det. Vi gled in på samhällsfrågor och vilken skillnad det är beroende på var i världen man bor. Han berättade för mig om en del kinesers arbetsvillkor. Att de jobbar åtta timmar, sover fyra timmar, jobbar åtta timmar, sover fyra timmar, trehundrasextiofem dagar om året, år ut och år in. Är de sjuka blir de av med jobbet. Så de sitter där, med kanske 40 graders feber, och sliter.

För den rika världens skull.

Har beställt en bok, Dygdens glädje, efter att ha blivit tipsad om den. Den ska handla om västvärldens befolkning som blir alltmer deprimerad trots bästa livsstilen ever. Får se om jag tillhör den skaran. Men på riktigt. Vad sysslar vi med? Vad är vi en del av? Varför bryr vi oss inte mer? Varför nöjer vi oss med att vi själva ska ha det bra? Varför förtjänar vi det bättre än någon annan?

Vi gör ju inte det. Vi har för sjutton en skyldighet att anstränga oss. Att bry oss.

För den fattiga världens skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0