vem har rätten
Läste nyss en artikel i DN (som jag inte hittade på nätet) om ett föräldrapar som nyss fått hem sina surrogattvillingar från Indien. Nu får pappan inte vårdnaden trots att han är biologisk pappa och barnen har nu ingen vårdnadshavare.
Låter helt galet. Men är det bara jag som får tankar på den indiska kvinnan? Kom och tänka på den här texten när jag sökte runt på nätet. Artikeln handlar om en surrogatklinik i just Indien. Kvinnor föder andras barn med anledningen - desperat behov av pengar. Inte för att göra en god gärning, utan för att ha råd att försörja sin egna familj.
En av de intervjuade säger: - Vi måste skära upp våra magar för att få pengar. Det är inget dåligt med det, eller hur?
Ja, det är synd om de par/individer som inte kan få barn. Själv har den biologiska klockan inte direkt börjat ticka hos mig än så vad vet jag. Desperationen kanske blir otroligt stark om det inte blir som man önskar. Men den känslomässiga resan den där indiska kvinnan har fått göra då? Isoleringen från sin familj för att gömma sin gravida mage? Vad är det värt? Nothing. Hon fick ju pengarna, de fick sina barn. Slutet gott, allting gott?
Hon bar ju två kids i nio månader. Jag skulle i alla fall ha svårt att inte få känslomässiga band. Men den frågan jag ställer mig är nog ändå: Är det okej att västerlänningar tar sig den rätten? Våra behov först, bara man har rätt plånbok? Jag har svårt för det. Jag tycker inte att det är okej att utnyttja någon annans sociala situation för att få det man vill ha. Jag tycker inte att man har den rätten. Så trist att ni fick problem när ni kom tillbaka till Sverige. Men att ni har utnyttjat en person i en utsatt situation talar vi tyst om.
Låter helt galet. Men är det bara jag som får tankar på den indiska kvinnan? Kom och tänka på den här texten när jag sökte runt på nätet. Artikeln handlar om en surrogatklinik i just Indien. Kvinnor föder andras barn med anledningen - desperat behov av pengar. Inte för att göra en god gärning, utan för att ha råd att försörja sin egna familj.
En av de intervjuade säger: - Vi måste skära upp våra magar för att få pengar. Det är inget dåligt med det, eller hur?
Ja, det är synd om de par/individer som inte kan få barn. Själv har den biologiska klockan inte direkt börjat ticka hos mig än så vad vet jag. Desperationen kanske blir otroligt stark om det inte blir som man önskar. Men den känslomässiga resan den där indiska kvinnan har fått göra då? Isoleringen från sin familj för att gömma sin gravida mage? Vad är det värt? Nothing. Hon fick ju pengarna, de fick sina barn. Slutet gott, allting gott?
Hon bar ju två kids i nio månader. Jag skulle i alla fall ha svårt att inte få känslomässiga band. Men den frågan jag ställer mig är nog ändå: Är det okej att västerlänningar tar sig den rätten? Våra behov först, bara man har rätt plånbok? Jag har svårt för det. Jag tycker inte att det är okej att utnyttja någon annans sociala situation för att få det man vill ha. Jag tycker inte att man har den rätten. Så trist att ni fick problem när ni kom tillbaka till Sverige. Men att ni har utnyttjat en person i en utsatt situation talar vi tyst om.
Kommentarer
Trackback
