så där vid sidan om

Jag har känt efter, men nej. Ingen biologisk klocka än. Jag har bara börjat förstå det fantastiska med, hur ett liv formas.

Var i Sverige över helgen. Ville träffa nya syskonbarnet. Och jag har försökt hitta ord för hur jag ska beskriva känslan jag fick av att se honom, hålla i honom, betrakta honom. En perfekt skapad liten varelse i miniformat och som inte vet någonting om den värld han har hamnat i.

En liten människa. Ett litet liv som precis har börjat. Det är häftigt att få ta del av det. Han bara finns till. Han fanns inte för nio månader sen och nu är han en människa.

En minimänniska. Som ska växa och bli stor. Det är galet häftigt faktiskt. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0