emma

Hujeda mig hörrni.

Det börjar bli liite bättre men det är fortfarande svårt att förstå vad lärarna säger längst framme i klassrummet. Men jag gör mina försök. Jag väljer att tänka positivt och utgå från att det kommer att bli bra.

Människorna här är snälla i alla fall. I dag lunchade jag med en italienska som kunde spanska utan att ha pluggat det. Kul för henne. ;) Men hennes mamma är mexikanska så a, hon har väl fått lära sig lite, även om doktorn avrådde hennes föräldrar från att lära sina barn två språk (hur tänkte hen där?).

Italienskan kunde vilket som inte förstå hur jag kunde äta sallad till lunch. "Det där är inte mat. det är sallad." sa hon.

Vi skrattade när hon insåg vad hon själv hade på tallriken. :) För vad åt hon själv? Jo, broccoli och ost. ;)

"Jag kallar bara mat för mat om det är varmt"
"Då äter du inte sushi?"
"Jo jag älskar sushi! Det är en annan sak. Sallad är sallad, sushi har ris och fisk."

Ehm, okej. :)

Vi hade trevligt i alla fall. Och det är sådana stunder jag tänker värdera, och tänka på när jag funderar på vad jag gör här och allt är så svårt. Att allt det här är en upplevelse, jag får träffa massa härliga människor, bo i en ny stad, lära mig spanska på riktigt och på något sätt, leva livet. :)