I don't care, I love it
Det är något med raka, ärliga, verklighetstrogna påståenden inbäddade i respekt och hoppfullhet. Jag gillar det, skarpt. När man vågar tala om det som andra försöker dölja under fasaden. Just love it. Det är ett slags frihetskänsla för mig.
Typ att man som människa försöker rättfärdiga sig själv genom att hitta på argument att gömma sig bakom, i stället för att se verkligheten som den är.
Eller att människan hela tiden vill ha ut någonting av andra och har svårt att älska utan krav, när det är precis det som vi själva egentligen söker. En vettig människa sa:
"Jag tror att alla tonårstjejer kan känna igen sig i detta: De träffar en kille som charmar dem, är vänlig och visar uppskattning. Tills han märker att de inte tänker ligga med honom (eller så gör de det) sen sticker han. Han ville bara ha någonting av dem, inte ha dem för dem. Grejen är att så funkar alla människor. Vi tänker på vad vi kan få ut av andra."
Men i dessa visa människors budskap finns också möjlighet till befrielse och förlåtelse när man erkänner sina brister. Där både förstånd och hjärta får plats. As I said, just love it.
