snigelfart?

Rasdebatten fortsätter i USA och folk stör sig på heterotemat i Pridefestivalen, medan de säger: Det är 2009, fattar inte folk bättre?

I min lilla generation (kanske stora eftersom det var babyboom 87/88) så är man uppväxt med vissa värderingar. Har man inte haft en trasig barndom, blivit sviken eller något annat som formar en mycket som person så har vi fått lära oss att mannen och kvinnan ska ha lika villkor, vi ska vara individualister och inte kategoriseras, alla är lika mycket värda and so on.

Men, hur gamla är vi? Vi har snubblat över 20-strecket typ.

Det lever i dag människor som var med på den tiden då exempelvis homosexualitet var olagligt och att svarta skulle ställa sig upp på bussen när en vit person klev på. De har minnen, värderingar och uppfattningar som vi tycker är uuuuråldriga.

Men dessa människor finns kvar, 2009, och är inte uppvuxna med de värderingar som exempelvis jag är van vid. Det är faktiskt inte konstigt att det fortfarande finns andra inställningar än den 80-talisterna är inpräntade med, år 2009.

tyck som du vill

Jag blir faktiskt irriterad.

Visst fine, om en person har värderingar som jag tycker är helt uppåt väggarna och skapar frustration inom mig så kan jag tänka "hur kan den här personen ha så FEL?! Inser han/hon inte att det här varken är etiskt eller realistiskt?"

Jag kan bli skitförbannad och kroppen förbereder sig instinktivt för en attack. Men slår jag? Nej. Går det inte att diskutera så drar jag någon annanstans i stället för att avreagera mig.

Till min poäng. Jag tycker det är viktigt att folk får ha sina åsikter. Varken jag, du, vi eller dem ska tycka något för att man "ska". Man ska tycka för att man tycker.

Så tycker i alla fall jag.

"när du verkligen vill någonting ...

... så verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld."

Boken Alkemisten är grym. Inspirerande. Läääs den!

Jag vill vara i Visby, i Almedalen och lyssna på politiker. Jag vill rapportera, analysera och förstå vad dessa människor vill med våra liv. (kanske inte tillräckligt mycket, då hade jag förmodligen varit där nu) Men det är så intressant. Rikspolitik. Viktigt. Mest intressant. Nationalismen you know. Starkare än blod. Sägs det.

Men ibland går det inte ens att påverka människor med politik. Kulturen väger tungt. Oavsett vad politiker väljer att satsa på, går det emot människors värderingar så skiter de i't.

Och ibland by the way, tex när man inte har den plånbok man skulle vilja ha, förbannar man att världen är kapitalistisk.

jaha du menar så

Man kan ju se statistik över landet hur folk har röstat och ser vilka kommuner som är blåa och vilka som är röda. Det brukar bland annat vara hyreshus vs. bostadsrätter, huruvida skolmaten ska serveras eller hur äldrevården ska skötas som står på dagordningen bland dessa politiker.

Började undra lite vad det var som gjorde att de blåa kommunerna i större utsträckning är rikare än de röda kommunerna och vad det får för konsekvenser.

Men så förstod jag. Kommunerna har rätt att bestämma pris på vatten och mark på sitt territorium. Såklart de blåare kommunerna vill få in så mycket pengar som möjligt där de rikare människorna har större möjlighet att betala.

Därav rikare människor i en rikare blå kommun jämfört med mindre rika människor i en mindre rik röd kommun.

Det kanske inte är hela sanningen, men ändå en aha-upplevelse. Om även en liten sådan.

thanks for sharing

Läser lite i dagens DN och hamnar på debattsidan om religiösa friskolor som fyra centerpartister skriver om. Fastnade för:

"En del föräldrar vill att deras barn skall bli ensidigt påverkade till förmån för någon särskild åskådning. I de allra flesta fall en religiös sådan. ... Det gäller såväl föräldrar som lever inom hederskulturer som i kristna, och andra sekter där man begränsar friheten för barnen ..."

Okej, då vet vi att islam och kristendomen är två sekter.

Tack centerpartiet för upplysningen.

Är jag svensk eller är jag europé och i vilken ordning?

EU är både läskigt och mäktigt och coolt på samma gång. Ena stunden känns det okej att Sverige är med, nästa känns det som att individens demokratiska röst är som en bortglömd pusselbit.

Men det är ju EU-val snart. Då kan man ju utnyttja sin del av kakan och försöka påverka i den mån det går.

För jag kan ju inte gå runt och klaga om jag inte tar chansen att påverka när jag får den.


aaarrggh!

Sexuell exploatering är bland det vidrigaste jag vet.

Att utnyttja kvinnor sexuellt i krig för att förnedra motståndarna. Så horribelt och omänskligt. Någon idiot har tydligen dragit slutsatsen att det går bra eftersom våldtäkter är billigare än att bomba territoriet.

Soldater våldtar kvinnor för att visa sin makt.

Jag blir så fruktansvärt förbannad.

Och att FN-soldater besöker bordeller och betalar sexhandlare, att det förekommer bordeller nära militärbaser, att svenska kvinnliga soldater som anmäler manliga kollegor för sexuella trakasserier får till svar: männen har vart utomlands för länge och har glömt den svenska moralen.

Det är förnedrande, en kränkning utan dess like, äckligt, sinnessjukt och helt oacceptabelt!

ja men ja just det

Nej, domstolar går inte efter sanning, de går efter bevis.
Nej, politik är inte något objektivt, politik handlar om egenintresse
Nej, FN är inte världens helgon, organisationen är rätt duktig på att se genom fingrarna, exempelvis på området om mänskliga rättigheter

Det är kanske upplysningar som folk i allmänhet redan vet. Men det här är saker jag blivit varse om den här våren. Och blivit överbevisad.

ska det va så ska det va?

Emma is confused. Eller kanske inte. Eller.. A.. I alla fall. Det finns ju olika typer av feminism som det finns i de flesta ismer och teorier. Men. Just a question.

Är det inte okej att vara feminist och tro på kärnfamiljen samtidigt? Måste man tänka som Gudrun Schyman för att få kalla sig feminist?

Är antagligen ute på djupt vatten eftersom jag själv kan tycka att kärnfamiljen är eftersträvnadsvärt precis som jag tycker att jämställdhet är eftersträvnadsvärt.

Men ibland undrar jag. Om folk i allmänhet ser det som motsatspoler.

girighet

Läser om första och andra världskriget. Kan bli så irriterad att jag inte är född med historiaintresse som inte har läst om sånt här tidigare. Det här ska man bara veta. Om man är intresserad förstås. :p

Föreläsaren är duktig med att föreläsa om att anarki inte behöver betyda detsamma som kaos och oordning. Så tänkte sprida budskapet vidare. Ifall nu nån sätter in begreppen i samma fack. (även om det finns risk att det förekommer, eftersom krig bryter ut på en anarkisk internationell arena)

Att makt ska vara så viktigt. Att girigheten ska vara så mäktig. Så den inte drar sig för att utplåna allt som kommer i dess väg.

ofeministiskt med jämställdhet?

Citat ur en diskussion om att olika människor har olika villkor:

X: Jag tycker att det borde införas en mansjour.
Y: Varför då?
X: Det finns ju kvinnojour. Männen kanske också behöver hjälp om de råkar ut för något.
Y: Är inte du feminist?

Jag som trodde att syftet med feminism var jämställdhet men jag kan ju har missat hela poängen?

Byt inställning!

Något som verkligen kan göra mig upprörd är hur män och kvinnor behandlas olika. Och jag blir så frustrerad över den inställning som finns. Och jag blir frustrerad på mig själv som själv har gått runt med den inställningen som en rätt så nykläckt feminist att sätta män och patriarkatet i samma fack.

Ibland känns feminism som en trend. Det är politiskt korrekt. Inget som man egentligen står för utan som låter bra eftersom man ska tycka så. (eller så tänker man som i Danmark, att man redan har uppnått målet att män och kvinnor behandlas lika och slutar upp med politiska åtgärder för att förändra skevheterna)

Att kvinnan kan vara ekonomiskt oberoende mannen är bra, i och för sig. Men ska vi stanna där?

Grejen är att det handlar om inställning. Det handlar om vad man förväntar sig av människor. Kvinnor är den som är omtänksam, kärleksfull, ödmjuk, bäst på att uppfostra barn osv. Män ska vara starka och beskyddande, självständiga och beslutsamma.

Det handlar BARA om inställning.

Man kan jämföra med den här pressen man känner när man är 20 plus nånting. "Aaaah! Vad ska jag göra med mitt liv? Jag måste ta tag i mitt liv. Jag måste resa över hela världen, utbilda mig till något kreativt eller i alla fall något med status och att man tjänar riktigt bra med pengar och vid 28 ska jag ha ett toppjobb och vid 30 nångång så skaffar jag familj." Men sen så följer inte livet den där mallen och man blir tokig!

Eller tjejer som säger "jag är mannen i förhållandet" och killar som säger "jag är tjejen i vårt förhållande". På riktigt! Om det inte finns inställningar till hur män och kvinnor ska vara varför tänker människor så då??

Och varför ska män och kvinnor tas på olika allvar i olika situationer?

Jämställdhet. Att det ska vara så svårt!

thinking loudly

Historia har aldrig riktigt varit min grej. Men faktiskt, jag kan nog erkänna att det är intressant. Håller just nu på att läsa lite om Ryssland. Är dock fortfarande vid ryska revolutionen. Och Marx idéer känns på riktigt inte alls så hemska som man trodde egentligen. Problemet kommer väl när det (i alla fall enligt Lenin) bara ska finnas ett parti för att kommunistiska revolutionen ska kunna gå igenom utan kapitalistiska protester. Och det kan man ju räkna ut med lilltån vad som händer med länder som bara tillåter ett parti...

Hörde för övrigt häromdan att Nordkoreaner har ett visst antal frisyrer att välja på när de går till frisören. Man får inte välja vilken frisyr som helst tydligen. Alla ska se likadana ut, med en viss bestämd variation.

Det är väl det som är skrämmande. Med kommunismen. Att alla ska vara likadana. Att man inte får dra egna slutsatser.

men i vår moderna tid ska väl inte sånt försiggå?

Representativ demokrati är det som västvärlden har kommit fram till är den bästa formen av demokrati. I alla fall den största delen. Då är det alltid lika kul att höra om partipiskor och ledamöter som går emot sin övertygelse för att ha en garanterad plats i partiet inför nästa valomgång. Vissa skickas till och med hem, går på "semester" eller fastnar i hissen för att deras åsikt inte passar in i respektive parti när det är dags för votering.

Sånt gillar vi.

På tal om något annat som fått min uppmärksamhet i dag är något jag fick höra på en föreläsning. Föreläsaren pratade om raser. Inte för att det egentligen finns några men att det är viktigt att känna till begreppet för att förstå varför vissa personer beter sig rasistiskt.

Men något som nästan alla skrattade åt var när föreläsaren berättade att man förr hade en viss syn på hur brottslingar såg ut. Och hur dessa brottslingar såg ut beroende på vilket brott som hade begåtts. Så när ett visst brott hade begåtts letade polisen efter människor som liknade de som såg ut som sådana som begick dessa brott.

Ha ha ha, tänker man.

Tills man blir varse om att såna fördomar fortfarande finns. I tullen, på stan, när det kommer in vissa människor i en affär, i en bank, överallt. Överallt där det kan begås brott går man mycket på utseende när man misstänker att någon är kapabel till att göra något olagligt.

Skratta bäst som skratta sist.

på riktigt

När ska folk förstå? Det är väljarna, folket, vi, du, jag, som avgör vilka som kommer in i riksdagen, kommunen, landstingen när det är val. Det är inte sverigedemokraterna som klonar sig själva som gör att de växer i opinionsmätningarna, eller något annat parti som är helt emot ens värderingar.

Det är folket, väljarna, du, jag som väljer vilka som har makten. Inte de. Vi!

Första kapitlet första paragrafen i regeringsformen: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket"

Inse.

men vaddå. jag är ju perfekt

Tvångssteriliseringarna som pågick i Sverige under 1900-talet uppmärksammades inte förrän 1997. Nittonhundranittiosju. För tolv år sedan. Det är inte bara upprörande för att det tog så lång tid innan en debatt kom upp utan för att hela tanken på att makthavare hade rätten att ta ifrån människor chansen att föra sina gener vidare för att de inte ansågs vara goda föräldrar gör mig röd ända ner till tårna.

Tvångssterilisering.

Sinnes.

Får bilder i huvudet på sprattlande ben och armar och män och kvinnor i vita rockar som sticker långa nålar in i dessa människor så de somnar och sen vaknar upp med vetskapen att: Jag anses inte tillräckligt bra nog för att bli förälder. Jag kommer aldrig kunna få barn. På grund av att De inte tyckte det.

På tv4-nyhetsmorgon sa en programledare för inte så länge sedan att det pågår rasism i Italien angående romer och visade ett reportage om hur de tvingas leva i misär eftersom italienarna misstror deras livsstil. Fortfarande. 2009. Hur är detta möjligt, var undertonen.

Och det som slog mig. När jag bland annat läste om tvångssteriliseringarna, var att vi inte alls är så perfekta som vi vill tro. Det handlar om kontroll, perfektionism och politiskt korrekthet. År 2009 ska väl inte rasism ens existera??

Så fel vi har.

Vi lever inte i perfekta samhällen. Vi är inte perfekta. Vi kan skratta åt hur man levde innan man hade den kunskap som vi tror oss ha nu. Men vi är precis likadana. Människor liksom. Vi är inte allsvetande. Vi gör fortfarande fel. Utan att veta om det, eller att faktiskt veta men skita i det. Trots att det är Tjugohundranio. Visst är det konstigt?

Vi säger så.


det där med inställning

Ny layout. Provar mig fram. Det blir inte som jag vill så det får se ut så här ett tag i alla fall.

Läste DN:s första del i artikelserien om svensk integration i dag. Maciej Zarembas lyckas trycka på en del svaga punkter som finns som fick mig att småskratta åt det svenska tänket.

Med tanke på att jag läser om svensk politikhistoria så blev det ännu en bekräftelse på hur homogent Sverige har varit. Alla har firat samma seder, traditioner, velat leva i samförstånd och inte behöva gå in i onödiga konflikter. Det där med mångkulturalism är någonting nytt. Främmande. Läskigt?

Och det är kanske lite skrämmande att gå utanför sin bubbla och se kritiskt på sitt ursprung. För om man börjar tänka annorlunda, vem är man då?

Grupptillhörighet är viktigt. Men till vilket pris?

En del (maktmänniskor) väljer i alla fall att hindra utbildade människor från att lära sig svenska för att det bär emot att dessa ska få tjäna mer pengar än de som bestämmer över dem. Och det går ju inte. Svenska högavlönade jobb är till för homogena svenskar. Right?

Hoppas de nästkommande delarna i artikelserien trycker på fler punkter som är värda att uppmärksammas.


den största segern

är segern över sig själv.

Faktiskt.

Att inse att man kan ha fel.

Har smått börjat läsa om svensk politisk historia. Snark tänker du. Men I like. Och jag kan inte låta bli att bli imponerad över de år som demokratin har utvecklats till det bättre, att makten har kommit närme folket. Inte bara för att det vi tar som självklart idag gick igenom utan för att de som hade makten faktiskt valde att ge ifrån sig den.

Att adeln valde att minska sin makt i med tvåkammarriksdagen och att männen valde att låta kvinnor få vara med och bestämma över samhället. Jag tycker det är stort. Att inse att det man är uppvuxen med, att sin kultur, sitt tankesätt, sin livsstil, inte behöver vara det bästa.

Att ta beslut att lämna ifrån sig makten för att samhället ska bli bättre. Det är inget annat än fint. För dessa människor var bara barn av sin tid.

be yourself

När man har diskuterat vad som är norm och vad som är normalt har det sällan funnits något svar varifrån det kommer. I alla fall för min del.

Men... Som i de flesta tecknade serier var det precis som att en glödlampa blinkade till ovanför mitt huvud, om inte i mitt huvud, när jag läste om Iris Marion Young och hennes teorier.

Den dominerande kulturen som råder i ett samhälle har tagit patent på normer. Det som är normalt i den kulturen används som måttstock för alla andra grupper. Och håller man inte måttet så blir man avvikande och känner sig malplacerad. Det skapas ett självhat eftersom man tvingas vara någon annan än den man är, samtidigt som man blir påmind om att man aldrig kommer att tillhöra normen och man förstår inte varför.

"Varför är jag inte som jag borde vara?"

För att den dominerande gruppen bara är en social grupp som alla andra. Det finns ingen universell normal norm.

i'm a moralkaka

Utekväll igår. Hej dans. Hej tequila. Hej krogkväll efter ett mycket långt uppehåll. Det var trevligt. (Alltid lika spännande att se desperationen i människors ögon när klockan närmar sig tre) Schlagerdansgolvet slutade med bugg. Sånt funkar också. Kände mig inte alls tantig när vi vrålade "jag vill vara din Margareta". Men det var kul. :)

Åter till skolböckerna. Som ger mig fett dåligt samvete. Inte bara för att det där med att plugga inte är den starkaste sidan hos mig utan för vad texterna säger.

Att västvärlden övergick till industrisamhälle hade aldrig blivit av utan kolonialismen. Utan slavar ingen välfärd. Well, bring it on dåligt samvete.

Men sen kommer vi ju till de där filosofiska resonemangen om vad som är rättvisa, vad är jämlikhet och vilket är det som är eftersträvnadsvärt. Fast vilket som, så känns det så stört att maten på bordet och vattnet i kranen tas så mycket för givet. Vad är det som säger att du förtjänar maten på bordet när minst 50 000 personer dör varje dag i brist på näring. Jordens resurser är väl allas resurser?

Pengar ger makt (över andra människor). Men om ekonomin faller totalt så minskar makten och fler människor får chansen att ta del av resurserna. Då blir maten på bordet inte lika självklar längre. Men det behöver vi ju inte bry oss om. Vi har ju det så bra, i vårt välfärdssamhälle. Och exploateringen i tredje världen är ju så långt bort så det har inte vi med att göra...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0